flashback

Ett kulturstopp blev det på Stadsmuseet som just nu visar Stockholms filmhistoria.
Det blev minst sagt lyckad upplevelse att få se de kaxiga grabbarna från 50-talets
Stockholm leka macho och oemotståndliga för att nästa sekund sitta och sjunga de mest patetiska melodier och vara allmänt retarded. Undra om personlighetsskiftningar var vanligare förr?

På tal om nostalgi så spenderade jag och Sandra en helkväll hemma hos hennes mami.
Jag drabbas alltid av flashbacks så fort jag kommer dit, det är som gymnasiets alla olika scener är tapetserade där.
Det är alltid lika roligt att återvända till sina minnen mellan polskalektioner och ljudet från deras grannes dåliga technomusik som Sandra och hennes syrra kallar för fetmafest. Eftersom det inte bara dunkar av musik utan även av hans överviktiga moves.
Min och Sandras testunder är amazing...

Antal främlingar som ska lägga sig i mig och mina kryckor på senaste: 4

vart försvann min integritet?

Im feeling shitty, I don't feel no pitty

Jag bröt mitt ben, jag opererades, jag fick smaka på rejäl smärta och ska nu uppleva livet som disabled.


Det var dryga två veckor sedan olyckan var framme och gav mig en smäll på käften, numera måste jag spendera mina dagar som en sliten pensionär.
Det menas med att jag inte kan gå och göra något spontant och alltid behöva tänka: hur fan löser jag det här?

Jag har alltid varit bra på att förtränga saker jag inte vill veta av och det är inte förrän verklighten trotsar mig vill jag inse.
Mitt psyke gjorde mig en tjänst och fick mig att inse att iallafall fem veckor framåt kommer att bli lite av ett pure hell men jag har nog fortfarande inte kunna acceptera att allt man ska göra ska bli så komplicerat.
Under mina försök till shopping, promenader eller annan aktivitet brukar jag få ett antal dolda utbrott inom mig jag. Det är minst sagt jobbigt när man inte kan bära sina inköp och att både ryggen och händerna krackelerar på samma gång.
Att kunna gå normalt är inte det ända jag saknar utan att även kunna gå runt som vanligt utan att främlingar ska gå fram och säga: oj har du brutit benet, aaaj va ont! Eller att de som går och smygkikar och vars vardag inte är mer spännande än ett se ett gipsat ben kan fundera på att boka en weekend till Avesta eller nått annat som piggar upp ett monotont Svenssonliv.
Gips är inte en exotisk företeelse tycker jag.

much to long now..

Mycket har hänt, lite har sagts.
Förra helgen vart det fest i Uppsala, det blev reunion, minkpälsar, brakad rygg och allmänt nice.
Mitt första stopp var hos Carro där vi käkade middag och socialiserade, vid middagen gav jag mig på en gammal vän som nu blivit en fiende nämligen vitt vin.
Smakar som det förtjänar men jag känner nu att jag är redo att försöka bli sams och det gick bra till en början men jag tror allt att det va den som gav mig visset huvud morgonen därpå.
Min visit hos Carro hann tyvärr inte bli så lång men vi skulle ju ses snart igen eftersom jag skulle ta mig hem själv mitt i natten men så blev inte fallet.

På väg från bussen hem till grabbarna började jag diskret sätta på mig min minkpäls, rävpäls och minkmössa för att göra entré på festen med samhällsklasstema med hopp om att ingen djurrätts aktivist var närvarande.
Istället öppnar stekarn Henrik dörren full och glassig med systemets billigaste bubbel och försöker hävda att den guldiga etiketten minsann gör den dyrbar och inget annat skulle påstås.
Henrik var inte den ända med cashflow den kvällen utan även hela vårt kollektiv.
Chma som var en untouchable adelsman med monkel och hela kittet och Nisse var en shejk med en liten kamel under armen.
Kvällen blev lyckad med reunion, trevligt folk, staropramen, trånga stunder på en ölfylld balkong och lite cigarr för att fira livet som adelsman och östermalmskärring.
När benen hade börjat vika sig så tänkte jag att det var dags att åka hem och väcka Carro, problemet var bara att jag inte visste hur jag skulle ta mig hem och fick inget direkt svar från någon och jag själv var väl inte den mest lyhörda.
Jag tog den sista utvägen och frågade Henrik som befann sig i en slags fyllepsykos om vägen hem och det ända jag fick som svar var ett långt mmmande och denna gång fattade jag att det inte var det norrländska svar på det mesta utan svar från en sovande fyllekaja.
Detta resulterade i att dela på brutalt obekväm soffa som ganska snabbt brakade min rygg och efter en kort skattjakt somnade jag på ett kallt golv med huvudet mysandes vid Chmas fötter.
På morgonen fick jag höra fylle-Nils skrapiga dagen efter röst, efterlängtat och värt!

När jag kommit hem igen var det bara upp tidigt till Ikea morgonen efter, fortfarande trött och sliten men här skulle det lastas möbler.
Allt gick smidigt och hela denna veckan har jag i princip ägnat mig åt montera, måla och dekorera. Mitt rum börjar nu ta form men jag är inte färdig ännu och imorgon blir det till att måla min hylla och fixa med tavlor och fotografier.

"denna färg brummar som en humla i mitt bröst"

xxx Ernst

Men jag skulle ju klara det själv...

Som mina planer såg ut så skulle jag i denna stund montera ihop min säng och leka mysmeckare ala Ernst Kirchsteiger men bara för att jag var så inställd på att dra till Ikea och möta Emelie och Dave för lunch och shopping så sprack det, såklart.
Min plan var ju att hitta alla möbler på det enorma lagret, lasta på/lasta av, betala och fixa hemkörning alldeles själv och allt med lite assistans och trevligt sällskap utav Emelie.
Istället vaknar jag upp vid åtta utav att de ringer och vill att jag ska jobba, det var kris och jag hade i princip inget val.
I morgon blir det att gå upp vid sex för jobb och återigen inget monterande..

Snö och Ikea, då vet man att man är hemma!

Man, vad jag saknat snö!

Att bli dränkt av iskallt regn på Londons vintergator fick mig att glömma hur mycket jag faktiskt gillar snö. Det vita fluffet må ha skapat problem för mig då man klivit in i klassrummet och sett ut som ett emo med allt smink under ögonen eller när det tagit dubbel så lång tid att ta sig hem från bussen med alkoliserade ben på ett halt underlag. Sist men inte minst att stockholms kollektivtrafik krackelerar och man måste tvinga sig upp ännu tidigare.

På tal om att tvinga sig upp ännu tidigare så började min tidiga morgon med att montera ner möbler så att min nya säng kan få plats.
Även om jag är god vän med min gamla säng känner jag för att äntligen byta till en stor och unna mig lite utrymme. Vissa tycker väl att det va lite överdrivet att gå från en 90 säng till 1,80 säng, visst jag kunde ta en mindre säng men då skulle jag säkert sett tillbaka och ångrat att jag inte kan sova och röra mig så mycket som det freak jag kan vara i sömnen.
Antingen ligger jag helt stilla med täcket över halva huvudet och enligt Sofia ser helt medvetslös ut (kan bero på hur många öl man tagit osv) eller så rör jag mig så mycket att jag tillexempel snurrar in mig i min egen tröja och ja lite annat med det.

Som sagt så jag behöver nog mitt utrymme.

I morgon blir det Ikea trots ord om lättare snöstorm, vad vore Sverige utan Ikea och snöstormar?

Det är väl ändå lite halloweentema

Halloween är här igen och det handlar som vanligt om fantasilösa kostymer från BR, överexalterade barn, godissugna människor och dörrklocks terrorism.
Det hela grundar sig ju på att allt ska vara läskigt och detta år är mitt första år då jag kan ta åt mig, jag ger dock inte min cred till BRs kostymkollektion eller tv-kanalernas 80-tals skräckisar utan I blame you!
Det är lite halloweentema över en viss person, personen ifråga är läskig och småpsyko ( skräckisarnas favoritkaraktär) och jag känner mig lite haunted.
Trots att du nu är ett världshav ifrån så skulle du kontakta mig in i sista sekund och som så många gånger inte ge upp!
Jag blir bara mer och mer irriterad över dina psykopatdrag och jag tackar kriminologi och psykologi lektioner för att jag kan analysera och avslöja ett lurigt psyko kvickare än Leif Gw hinner shejka dubbelhaka.

Det där med att skylla ifrån sig och skvallra har ju alltid varit barndomens ädla konst att slippa ifrån trubbel men att göra det som 20-åring är lite väl tragiskt. Kvällens sista shot fick dig att blotta din psykiska instabilitet och fick dig att skylla ifrån dig att jag som lyssnade hade hittat på dina utaladen och varför inte ta på dig en gloria och sprida din lögn genom vänner som säkert genomskådat din besatthet.


Jag är bara trött på psykon och retards i allmänhet, i morgon blir det till att roa sig med Rundberg och hoppas på lite brasilansk öl.


Välkommen till min blogg och jag var faktiskt tvungen att avreagera mig lite!